Min Fredag, 27/6
För ca 3 veckor sedan ringde min agentur till mig och undrade om jag var ledig den 27/6 för att jag eventuellt skulle göra ett modelljobb då. Självklart sa jag att jag var ledig och en vecka senare bekräftade dom också att jag fått jobbet! Jag var så glad!
Jag har gjort flera jobb innan det här men den här gången så betalade dom för flygbiljetter till och från Gotland + att jag fick 3500 kr för "besväret"! Fatta LYCKAN !!
Så fredag 27 juni gick jag upp kl. 06.00 och 30 min senare var jag på väg till flygplatsen. Väl framme var mamma tvungen att passa bilen så att hon inte fick p-böter, så jag fick stå, alldeles själv (!), i kön där man hämtade ut sin "boarding biljett". Så där stod jag nu ensam i kön glad, förväntansfull och livrädd!
Framför mig stod det en man som jag tror var halvt blind för han hade en sådan där "blindpinne". Så precis när han är klar och fått sitt boarding biljett, så ramlar han(!) Det såg väldigt konstigt ut för att det gick så långsamt. Så jag blir ju genast misstänksam och tänker att:
Han är säker med i någon sorts terrorist grupp, så han spelar säkert bara blind och låtsades bara ramla som en undanmanöver så att hans terrorist kompisar kan smyga sig förbi och sedan kapa vårt plan.
Men det kom bara fram en massa människor och hjälpte honom och sedan ledde bort honom till dit han skulle. Då var det min tur. Det gick mycket lättare än vad jag trott, Det vara bara att lämna fram sitt pass och säga vart man skulle så var det klart! Vilken lättnad!
När jag fått min boarding biljett så gick jag ut till mamma. Där stod jag och beklagade mig om att jag inte hade någon aning om hur tex. fotografen såg ut. Det var ju dom som valt mig så dom vet ju hur jag ser ut. Så när jag står där och beklagar mig kommer det fram en man till mig och säger någonting som jag varken hör eller förstår. Så, smart som jag är så totalignorerar jag honom. Sen ser jag att bakom honom kommer massa människor med packning och säger:
- Ah, hej Lenita! Då hör jag den här mannen igen säga: - I´m your makeup artist. (Han kom från Manchester i England så han pratade inte svenska). Gud vad jag skämdes.
För grejen var det att min agentur hade sagt till mig att jag skulle få en utländsk makeup artist som var jätte grym och hyfsat känd... Bra Lenita, bra första intryck! NOT!
När vi gick in igen träffade vi de två andra modellerna varav en var ett jätte söt tjej och den andra var världens SNYGGASTE kille (efter Brad Pitt och JS). I was in heaven.. ahh..
Så gick vi på planet och åkte den 35 min långa resan till Visby, Gotland. Där hyrde vi bil som var lika stor som en minibuss och fick plats med nio passagerare. Eftersom bilden var så himla stor så var vi ju självklart tvungna att åka på de smalaste och trängsta vägarna i hela Visby. Men tillslut kom vi fram till en stuga som de hade hyrt för det var bara jag, kill modellen och "kunden" Marcus som skulle åka hem. De andra skulle stanna kvar till på lördag för att ta lite fler bilder på den andra tjejmodellen(!) Bara liite avundsjuk...
Under tiden som vi modeller blev sminkade av Will, som makeup artisten hette, åkte fotografen, stylisten och Marcus för att titta på olika platser där vi skulle fotas.
Som jag nämnt så kom ju Will från Manchester i England, så han pratade ju bara engelska. Han hade den finaste dialekten så jag typ frågade honom frågor hela tiden bara för att få höra hans röst. Han pratade så fint! + att jag tyckte att han var rätt snygg också...
När de andra kommit tillbaka var det dags för lunch, det blev räksallad för hela slanten (bokstavligt talat). Sen drog vi ut till Gotlands "middle of nowear" dit det också kom två hästar som vi fotades tillsammans med. Det var så himla kul och bilderna blev så himla coola och allt vara bara helt FANTASTISKT!
När filmen tog slut begav vi oss till ett hotell/fotostudio som var väldigt häftig men väldigt modernt och stelt. Gick enbart i stål.
Efter en fika åkte vi till stranden för att ta lite fler bilder där, men då började det regna! Så det blev inställt. Istället fick jag och Andreas, som kill modellen hette, byta om och åka till flygplatsen. På något sätt så lyckades vi ändå få bråttom så jag hann inte ta av mig sminket eller någonting så jag såg en aningens annorlunda ut där vi klev in på flygplatsen. Jag lyckades också skrämma livet ur en ettårig liten pojke. Det var lite komiskt!
Under flygresan hem satt jag och pratade med Marcus. Det var så himla roligt. Även fast han är typ 28 år så hade han in princip samma humor som jag så vi, eller iaf jag, hade jätte roligt!
Både Andreas och Marcus hade så himla sköna personligheter. Synd att de var typ 26 och 28...
Så såg jag Amanda stå där och vänta på mig. Först blev jag jätteglad över att se henne eftersom jag skulle vara med henne hela helgen o skulle ha så himla kul, men sen blev jag jätteledsen för det betydde att jag var tvungen att säga hej då till Andreas och Marcus. Det ville jag inte! För det är ju inte så jätte troligt att jag kommer att träffa dom igen.
Jag saknar dom!
Men jag tog mig iaf friheten att sno åt mig en kram från båda två och då blev jag genast lite gladare. Sen drog Amanda med mig ut till bilden och hela resan till hennes mammas hus i Sollentuna berättade jag om hur jag haft det och sen senare på kvällen när hennes mamma inte hörde berättade jag de smaskiga detaljerna som jag inte kommer att skriva ner här. It´s too personal! Too bad! What to do?
För att sammanfatta min underbara fredag kan jag bara säga att jag hade det roligaste jobbet hittills och tjänade löjligt mycket pengar på att bara ha kul. Jag blev så coolt sminkad att jag kände mig som en riktig supermodell (hoppas bara att bilderna blev lika bra) och ovanpå allt det där fick jag också umgås med det snyggaste killarna och de snällaste människorna.
Vad mer kan en liten flicka på 15 år begära?
Jag har gjort flera jobb innan det här men den här gången så betalade dom för flygbiljetter till och från Gotland + att jag fick 3500 kr för "besväret"! Fatta LYCKAN !!
Så fredag 27 juni gick jag upp kl. 06.00 och 30 min senare var jag på väg till flygplatsen. Väl framme var mamma tvungen att passa bilen så att hon inte fick p-böter, så jag fick stå, alldeles själv (!), i kön där man hämtade ut sin "boarding biljett". Så där stod jag nu ensam i kön glad, förväntansfull och livrädd!
Framför mig stod det en man som jag tror var halvt blind för han hade en sådan där "blindpinne". Så precis när han är klar och fått sitt boarding biljett, så ramlar han(!) Det såg väldigt konstigt ut för att det gick så långsamt. Så jag blir ju genast misstänksam och tänker att:
Han är säker med i någon sorts terrorist grupp, så han spelar säkert bara blind och låtsades bara ramla som en undanmanöver så att hans terrorist kompisar kan smyga sig förbi och sedan kapa vårt plan.
Men det kom bara fram en massa människor och hjälpte honom och sedan ledde bort honom till dit han skulle. Då var det min tur. Det gick mycket lättare än vad jag trott, Det vara bara att lämna fram sitt pass och säga vart man skulle så var det klart! Vilken lättnad!
När jag fått min boarding biljett så gick jag ut till mamma. Där stod jag och beklagade mig om att jag inte hade någon aning om hur tex. fotografen såg ut. Det var ju dom som valt mig så dom vet ju hur jag ser ut. Så när jag står där och beklagar mig kommer det fram en man till mig och säger någonting som jag varken hör eller förstår. Så, smart som jag är så totalignorerar jag honom. Sen ser jag att bakom honom kommer massa människor med packning och säger:
- Ah, hej Lenita! Då hör jag den här mannen igen säga: - I´m your makeup artist. (Han kom från Manchester i England så han pratade inte svenska). Gud vad jag skämdes.
För grejen var det att min agentur hade sagt till mig att jag skulle få en utländsk makeup artist som var jätte grym och hyfsat känd... Bra Lenita, bra första intryck! NOT!
När vi gick in igen träffade vi de två andra modellerna varav en var ett jätte söt tjej och den andra var världens SNYGGASTE kille (efter Brad Pitt och JS). I was in heaven.. ahh..
Så gick vi på planet och åkte den 35 min långa resan till Visby, Gotland. Där hyrde vi bil som var lika stor som en minibuss och fick plats med nio passagerare. Eftersom bilden var så himla stor så var vi ju självklart tvungna att åka på de smalaste och trängsta vägarna i hela Visby. Men tillslut kom vi fram till en stuga som de hade hyrt för det var bara jag, kill modellen och "kunden" Marcus som skulle åka hem. De andra skulle stanna kvar till på lördag för att ta lite fler bilder på den andra tjejmodellen(!) Bara liite avundsjuk...
Under tiden som vi modeller blev sminkade av Will, som makeup artisten hette, åkte fotografen, stylisten och Marcus för att titta på olika platser där vi skulle fotas.
Som jag nämnt så kom ju Will från Manchester i England, så han pratade ju bara engelska. Han hade den finaste dialekten så jag typ frågade honom frågor hela tiden bara för att få höra hans röst. Han pratade så fint! + att jag tyckte att han var rätt snygg också...
När de andra kommit tillbaka var det dags för lunch, det blev räksallad för hela slanten (bokstavligt talat). Sen drog vi ut till Gotlands "middle of nowear" dit det också kom två hästar som vi fotades tillsammans med. Det var så himla kul och bilderna blev så himla coola och allt vara bara helt FANTASTISKT!
När filmen tog slut begav vi oss till ett hotell/fotostudio som var väldigt häftig men väldigt modernt och stelt. Gick enbart i stål.
Efter en fika åkte vi till stranden för att ta lite fler bilder där, men då började det regna! Så det blev inställt. Istället fick jag och Andreas, som kill modellen hette, byta om och åka till flygplatsen. På något sätt så lyckades vi ändå få bråttom så jag hann inte ta av mig sminket eller någonting så jag såg en aningens annorlunda ut där vi klev in på flygplatsen. Jag lyckades också skrämma livet ur en ettårig liten pojke. Det var lite komiskt!
Under flygresan hem satt jag och pratade med Marcus. Det var så himla roligt. Även fast han är typ 28 år så hade han in princip samma humor som jag så vi, eller iaf jag, hade jätte roligt!
Både Andreas och Marcus hade så himla sköna personligheter. Synd att de var typ 26 och 28...
Så såg jag Amanda stå där och vänta på mig. Först blev jag jätteglad över att se henne eftersom jag skulle vara med henne hela helgen o skulle ha så himla kul, men sen blev jag jätteledsen för det betydde att jag var tvungen att säga hej då till Andreas och Marcus. Det ville jag inte! För det är ju inte så jätte troligt att jag kommer att träffa dom igen.
Jag saknar dom!
Men jag tog mig iaf friheten att sno åt mig en kram från båda två och då blev jag genast lite gladare. Sen drog Amanda med mig ut till bilden och hela resan till hennes mammas hus i Sollentuna berättade jag om hur jag haft det och sen senare på kvällen när hennes mamma inte hörde berättade jag de smaskiga detaljerna som jag inte kommer att skriva ner här. It´s too personal! Too bad! What to do?
För att sammanfatta min underbara fredag kan jag bara säga att jag hade det roligaste jobbet hittills och tjänade löjligt mycket pengar på att bara ha kul. Jag blev så coolt sminkad att jag kände mig som en riktig supermodell (hoppas bara att bilderna blev lika bra) och ovanpå allt det där fick jag också umgås med det snyggaste killarna och de snällaste människorna.
Vad mer kan en liten flicka på 15 år begära?
Kommentarer
Trackback
